Äntligen var den stora dagen här! Vi hämtade Taurus på eftermiddagen men ändå i hopp om att slippa de värsta köerna hem. Vi skrev papper och Annicka pussade Taurus adjö.
I bilen sa han inte ett pip och somnade som en stock i min famn efter 10 min.
Lite köer blev det ändå men det hade kunnat vara mycket värre. I Södertälje så blev T illamående och började slicka sig om munnen, jag höll honom så han fick upp det över gummimattan på golvet istället för i knät, sånt som händer när man är liten och ovan att åka bil. Ingen fara på taket! Han höll sig vaken resten av biten och preciiis när vi stannar hemma så kommer mera mat upp. Men när tassarna nuddar backen så är allt väl och han går glatt ut i gräset och pinkar! Syrran som snällt nog körde oss hem följde med in en stund. Vi observerade mest T när han lugnt gick runt till alla rum och kollade av, hälsade på båda katterna och till slut hittade märgbenet som han sedan roade sig med en bra stund. Syrran åkte hemåt och kvar stod jag med min älskade nya lilla ulltuss.
Det ligger något magiskt över Taurus och jag tror inte att det är bara för att jag är nybliven "småbarns förälder" som jag känner så. Det finns ett lugn hos honom och det känns som att det är meningen att han ska vara här.
Idag har han, förutom flyttat hit till sitt nya hem, även gått på och hört bubbelplast, sprungit rakt fram till nya föremål och undersökt dessa i kolmörker, inte pinkat inne en enda gång hittills osv osv En valp som är trygg i sig själv och jag kan bara önska att den här valptiden blir lika njutbar och problemfri som den var med Bailey. Det blir vad man gör det till! Just nu känns det som om man suger åt sig varenda underbara sekund av detta och all min tid kommer nu gå åt att bilda en trygg relation till Taurus och förstås mellan honom, Bailey och husse. Just nu sover han som en stock, troligen spenderar jag första natten på en madrass på golvet med honom..närhet!
Bilden är från när Taurus varit hemma i ca 15 min.
